torsdag 1 mars 2012

Kristina

Jag har funderat mycket på Kristina från Duvemåla. Fast jag inte har sett pjäsen eller läst böckerna. Jag tror att jag har sett filmerna för länge länge sedan, men det var kanske bara snuttar i undervisningssyfte eftersom jag endast minns brottsstycken.

Vissa saker "vet" man ju om klassiker utan att veta. Andra saker vet man inte. Finsalongen har ett intressant inlägg med spoilervarning. Inlägget tangerar mina funderingar. Nämligen. Jag har funderat på hur det kom sig att Moberg (1898-1973) skrev så ingående om en kvinna. Men kanske det inte alls är så. Det är kanske bara librettot till musikalen som lyfter fram Kristina? Kanske hon inte alls är så framträdande i böckerna? Eftersom jag inte har läst utvandrarsviten har jag också funderat mycket över om jag måste läsa den innan jag ser musikalen. För den måste jag ju se. Klart. Och böckerna måste jag ju läsa. Klart. (Lite nålåt att man inte gjort det tidigare)

Nåjo. Nu är det ju förstås helt slutsålt så jag skulle bra hinna plöja igenom böckerna innan jag får tag i en biljett, men efter Finsalongsspoilern lutar det nog mer åt att jag ser pjäsen på någon avbokniungsbiljett först och tar böckerna sen. Tror det blir mer att tugga då. I någon recension, läste jag att storyn är lite tunn, men resten fantastiskt. Så kanske man tar in det musikaliska först och dyker i djupet med böckerna sen.

Förresten kollade jag in en intervju med Björn och Benny (Man kan skriva dem i den ordningen, Åkerhyddan) Tyckte den var väldigt intressant. För de sa många andra saker än vad som kommit fram i de tv-inslag jag sett om projektet tidigare. Kanske för att det var en svensk som intervjuade? Kanske för att de satt i Finland fast de blev intervjuade av en svensk? Lika rela och sympatiska som alltid, men på något sätt var det annorlunda. Kanske i mitt huvud? Kanske det var mina tankar som blev konstiga av att se dem med svenskisfönster i bakgrunden? Och dekorationsmålarens Benny-docka som fick nimmare? Jag kunde ju ha varit den målaren och dockan kunde ha varit min. Nå jo. Sånt.

Aj jo. Ännu en  grej. Vem annan än just Björn och Benny är så ett med sitt verk? Andrew Lloyd Webber skulle knappast häcka personligen i Helsingfors så här länge. I intevjun säger de rakt ut att de ju inte kan släppa taget och låta andra göra hur de vill med deras skötebarn. Och frågan inställer sig. Är det bra eller dåligt? Vad alla intervjuer och pressmeddelan anbelangar är ju alla väldigt väldigt nöjda att ha dem med i processen. Och vem skulle inte vara det?

Men ändå. Vad kunde hända om en tredje, förlåt Lars Rudolfsson, en fjärde skulle blandas in? Ännu en ny tolkning?

Och på tal om det. Hur känns det att vara Lars Rudolfsson?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar