söndag 31 mars 2013

Halvvägs

Vilken låååång påsk! Och vi är bara halvvägs! Började med påskbasar i skolan på torsdagen. Alltid lika kul. Alltid samma föräldrar på plats. Kul för oss. Synd om de föräldrar som inte orkar och ids! Man kan skylla på jobb. Visst. Och varje år går det ju inte. Men också de som ställer upp tar ut lediga dagar från jobbet. Det är inte så att det är bara hemmamammor som står där. Vi som är hemmamammor är nämligen inte riktigt till nytta eftersom vi har en eller flera ungar på armen.

Så var det disco på kvällen för den äldsta. Iväg for en unge, tillbaka kom en teini. Allt och inget var fel. Det startar här. Följande dag går i samma tecken. Fjortisen och mamma får i nerverna. På allt och inget. Och fjortisen och brorsan får i nerverna. På allt och inget. Men det blir en bra dag trots allt. Går till Tryckeriteatern och prövar Mio, min Mios kläder. Passar och passar inte. Små  ändringar behövs. Åtminstone. Men kanske ändå att de funkar. Får kolla sen med manteln. Kanske det egentligen blir riktigt bra? Tål att tänkas på. För killarna till dansen. Duo-träningar för den yngre. Den äldre bara med. Hur smart var det? Nerverna, nerverna.

Går med Kotten på promenad. Väljer att gå kyrkrutten eftersom hon gillar att se på kyrkan. Av en slump råkar vi komma strax innan gudstjänsten vid Jesu dödsstund skall börja. Tvekar. Men går sen in. För det har alltid varit stängt då vi gått förbi. Kotten diggar. Fina målningar, fint fönster. Julgubben på korset. Aj, nej. Jesus och julgubben är inte samma sak. Vi har lyxen att lyssna till en kvartett som repar inför gudstjänsten. Snyggt med oboe, cello, gitarr och piano. Kotten diggar. Vi vågar stanna kvar. Mycket musik i gudstjänsten. Roligt att sjunga. Både för Kotten och mig. Öva lite primavista. Förvånansvärt avancerat för en gudstjänst. Församlingen uppmuntras till att sjunga i stämmor. Kanske man borde hänga här lite oftare? Kotten börjar hitta på egna visor så jag inser att det för allas bekvämlighet är bäst att gå innan ljuset skall släckas. Man vill inte höra en två-åring skratta högt ljust i det sammanhanget. Det finns ju faktiskt folk där som kommit av andra skäl än vi.

Hursomhelst går vi glada i hågen (på långfredag) därifrån. Med samma tanke som alltid: Man borde gå oftare i kyrkan. Utan Kott.

Voice of Finland på kvällen. So boring avsnitt. Vem väljer de där sångerna egentligen?

Och hela denna dag. Idel solsken. Påskmarknad i stan. En känsla av Savolax i den svenska bygden. Skulle vara intressant att få statistik över ståndens försäljning. I olika bygder. Tror nämligen inte kläderna går åt. Ser ingen som tittar på dem. Annat än i fnissarsyfte. Känns som om de skulle sälja bättre österut. Men vad vet jag.

Dansträningar igen och kostymdiskussion. Hur blev jag plötsligt aktiv i dessa frågor? Dans och kläder. Vem är du vem är jag? Kan vi få kontakt nu?

Ungarna i slalombacken medan jag och Kotten dammsuger och byker. Läser, slappar och promenarar mer i solskenet. Efter middagen kollar jag med killlarna på Pakko tanssia. Bekanta med i tävlingen. Perfekt. Hoppas Systematic är med till slutet. Om inte annat så för killarnas språköras skull. Annars kollar de aldrig på finskspråkig tv. Ja, utom Duudsonit då. Urk.

1 kommentar:

  1. Jag sku också vilja gå i kyrkan utan småfolk, ändå kommer jag mig dit bara då barnen specifikt är inbjudna - eller med jobbet. Bara Måne och sol, inga _riktiga_ psalmer. Har varit på 2 gudstjänster inför påsk och ingen Se, vi går upp till Jerusalem. Inte ens kyrkan vågar gråta på långfredagen.

    SvaraRadera